.. ja, inte finns mycket att skriva om. Men lite pliktkänsla att åtminstone ge ett livstecken i från mig sitter där på axeln o knackar. Dagarna småspringer inte direkt o jag har haft en del värk som gjort det ännu segare. Det finns inte så mycket annat att göra än att hoppas att det ger sig så småningom o det är klart att det gör. De finns de som har en klart mycket värre situation än jag. O i morgon skall jag ta bort stygnen o bli omgipsad, förhoppningsvis till ett lite nättare gips.
I kväll kommer i vart fall dotter´n hem efter 2 mån i USA. Det känns ändå som den tiden sprungit på i alla fall, märkligt men skönt.
Man mår allt bäst när de är nära, de "små".Under tiden passsar den här enhänte individen att göra chili på högrev igen. Passar mig utmärkt, det sköter sig själv o luktar gott under tiden;) Funderar vidare över vardagsrummet gör jag med o senaste funderingen gäller en fåtölj med fotpall. Det skulle vara käckt med ytterligare en sittplats, ja tom två om det kniper o faktiskt skulle det kanske kunna bli fint med en lila fåtölj till de vita sofforna. Min lilla glaskupa har jag hämtat också. Liten som sagt men fin..
Min mobil skakar endast fram mjölkiga bilder numera, det är riktigt trist. Har ingen aning vad det kan bero på men tänker hålla ut ett par månader till så att jag kan byta ut den.