Surt sa räven..

Det händer då o då eller egentligen rätt ofta att man läser sura, elaka och bittra kommentarer på olika bloggar runt om. Jag tillbringar inte enormt mycket tid på nätet men gillar att läsa ett par utvalda bloggar. Det kan vara någon som visar sitt hem, som bjuder på sin historia eller som inspirerar på olika sätt. Om jag snubblar in på något ställe där det finns ett innehåll som inte passar mig av någon anledning så bläddrar jag vidare.. Jag upphör nog aldrig att förvånas över dem som väljer att stanna kvar på sidor de uppenbarligen retar sig på, som de blir sura av, som de inte gillar.
När de dessutom väljer att ta till kommentarsfältet för att sprida sina surheter blir jag trött. Och att de sura påhopparna ALLTID är anonyma är fegt. Om man nu verkligen vill ha en diskussion eller åtminstone stå för sin åsikt, varför inte göra det med namn och kanske egen blogg då? Och framför allt- varför inte dra vidare till något som passar en bättre? Visst är det avundsjuka och missunnsamhet inblandat i det där sura men fortfarande jäkligt tröttsamt att se.

Mitt lilla krypin här är just mitt...jag gör som jag vill. Nu får jag inga sura kommentarer heller, det är alldeles för få läsare här för att det skall bli så o det är skönt. Ett par få känner till mitt gömställe, jag väljer att vara anonym, jag väljer att inte visa allt. Jag är inte här varje dag men vem vet, en dag kanske jag väljer något annat?

Idag är jag ledig efter helgjobb, jag skall ta vagnen över vattnet till min frisör, det skrev jag nog i fredags med men då fanns inte tid. I dag skall det bli av, Hurra! Jag ser bedrövlig ut!