Snubblade över uttrycket slow blogger häromdagen o ja, det kanske det är som det är? Livet kör på med ups and downs o man hinner inte riktigt med alla bitarna, bara ta sig genom o hoppas på förändring till det bättre emellanåt. Förra året var ett riktigt skitår om man får uttrycka sig så, vi hade många sjukdomar o också flera begravningar att gå på. Ett tungt år som vi hoppas slippa repris på. Det är ändå underligt hur mycket som går i flock på något underligt vis.
I allafall, vi hoppas  på ett ljusare, lugnare o gladare år.
Nu har sommar semestern tagit sitt sista flämtande andetag o i morgon är vi tillbaka på våra jobb. Ingen som helst ångest över det, vilket är skönt. Vi har haft en bra semester, bra mycket bättre än förra sommaren då det kändes som vi var på fel plats hela tiden. Makens mamma var dålig, riktigt dålig o hon ville ändå absolut att vi skulle åka på semester. Vi gjorde det men det var mycket funderande där långt bort från hemma o vi kunde nog inte koppla av någon av oss. När vi kom hem släppte hon taget helt o hållet o dog sedan en knapp månad senare.
Vi visste att detta skulle ske o hon valde själv att ha kontrollen över hur hon ville sluta sitt liv. Några veckor efter detta hittade vi så makens pappa eller rättare sagt jag hittade hans dotter, tillika makens halvsyster o skrev ett trevande brev till henne. Hon svarade med ilska eftersom hon just förlorat sin far...Det visade sig att han dog på två veckor när samtidigt som våran mamma/svärmor. Vi hittade till slut en annan, mjukare ton när hon förstod att vi inget ont ville. Ytterligare 3 dödsfall präglade denna höst o det var knappt man hann o torka tårarna innan de rann igen

Detta året önskade vi oss nog mest av allt att det mesta bara skulle rulla på o det har det också gjort även om det tar tid att smälta o acceptera allt som hänt. Vår semester har gått åt till att prata o prata ännu mer. En investering i familj o förhållande kanske man kan säga, det är i alfafall en helt annan känsla när vi går tillbaka till jobbet denna gång. Vi tillbringade ett par veckor i Kroatien, närmare bestämt på ön Brac, utanför Split. Väldigt mysigt på alla vis.

 

Hitta tid

Du milde, nästan ett år sedan jag skrev något överhuvudtaget.. så vad säger man? Jamen så lite som möjligt tror jag, ibland räcker tiden inte till helt enkelt och ibland räcker inte lusten till heller. Nog om  det

Idag är en ledig dag och som vanligt kliver jag upp rätt tidigt ändå, det är nämligen något av de bästa morgnarna som finns..både tidigt och så ledigt på det! Mums. En kopp kaffe, fötterna på bordet och så tända ljus..mycket mer än så behövs inte! Snart skall jag dra på mig jackan och ta en promenad in till Nordstan för att möta upp en kompis som jag tyvärr inte träffar så ofta- i dag är det dags och då blir det kramkalas!

Surt sa räven..

Det händer då o då eller egentligen rätt ofta att man läser sura, elaka och bittra kommentarer på olika bloggar runt om. Jag tillbringar inte enormt mycket tid på nätet men gillar att läsa ett par utvalda bloggar. Det kan vara någon som visar sitt hem, som bjuder på sin historia eller som inspirerar på olika sätt. Om jag snubblar in på något ställe där det finns ett innehåll som inte passar mig av någon anledning så bläddrar jag vidare.. Jag upphör nog aldrig att förvånas över dem som väljer att stanna kvar på sidor de uppenbarligen retar sig på, som de blir sura av, som de inte gillar.
När de dessutom väljer att ta till kommentarsfältet för att sprida sina surheter blir jag trött. Och att de sura påhopparna ALLTID är anonyma är fegt. Om man nu verkligen vill ha en diskussion eller åtminstone stå för sin åsikt, varför inte göra det med namn och kanske egen blogg då? Och framför allt- varför inte dra vidare till något som passar en bättre? Visst är det avundsjuka och missunnsamhet inblandat i det där sura men fortfarande jäkligt tröttsamt att se.

Mitt lilla krypin här är just mitt...jag gör som jag vill. Nu får jag inga sura kommentarer heller, det är alldeles för få läsare här för att det skall bli så o det är skönt. Ett par få känner till mitt gömställe, jag väljer att vara anonym, jag väljer att inte visa allt. Jag är inte här varje dag men vem vet, en dag kanske jag väljer något annat?

Idag är jag ledig efter helgjobb, jag skall ta vagnen över vattnet till min frisör, det skrev jag nog i fredags med men då fanns inte tid. I dag skall det bli av, Hurra! Jag ser bedrövlig ut!

Kommentarsmeck...

När jag skall svara på kommentarer så ser jag lite mindre än halva mina skrivna bokstäver. Det går dessutom inte att sätta markören där jag vill om jag upptäcker ett stavfel exv, den vill inte sättas överhuvudtaget o till råga på allt, idag har jag försökt att svara tre gånger men när jag då skrivit detta, halvt oläsbara svar så fungerar det inte att publicera det, what´s up?

To my english speaking friends.. I´m sorry that google translation is working so poorly. Sounded good with a tool for this but... Guess it didn´t worked out as good as it sounded. Sorry! But on the other hand, you may get a good laugh. =) And I might get some funny comments too..

Översättning..

ja, inte blir det rätt i alla fall, hus blir hotel tex. Funderar om jag skall ta bort knappen igen men jag har flera kompisar som inte varken läser eller pratar svenska. De har inte engelska som modersmål heller men vad gör man, jag kan ju inte gärna skriva engelska inlägg också. Då försvinner det spontana i det hela och blir genast mer jobb med alltihop.